Bondgårdens odlingar

Miljön vid bondgården skildrar en mellansvensk bondgård vid mitten av 1800-talet. Bondgårdarna låg ofta tätt ihop i byn och var indelade i en mangård och en fägård.

Familjen odlade mest växter som var till nytta och oftast var det frun som hade ansvar för trädgårdsodlingarna. Vid sädesmagasinet ligger kålgården och fruktträdgården. Gårdar kallades de eftersom de var inhägnade som skydd mot betesdjuren. År 1857 kom en lagstiftning som sa att djuren var tvungna att stängslas in, inte grödorna.

Vårdträdet skyddar mot olycka

Mitt på gårdsplanen står en ek som vårdträd. Folket som bodde på bondgården trodde att trädet hade kraft att skydda mot olycka. När någon dog i familjen trodde man att deras andar flyttade upp i trädet och vakade över gården. Nåde den som skadade vårdträdet, då kunde en stor olycka drabba gårdens invånare.

Kryddor för brännvin, medicin och kyrkbukett

Framför huset finns växter som var användbara på olika sätt. Här finns kryddor till brännvinet, maten och kyrkbuketten. Vid ett besök i kyrkan la man ofta en bukett med väldoftande växter i psalmboken. Under tidiga 1800-talet luktade det mindre gott i kyrkan eftersom de välbärgade begravdes under golvet. 1815 blev det förbjudet att begravas i kyrkan. Buketten kunde också vara bra att dofta på om prästens predikan blev för långrandig och sömnen smög sig på. Här växer också medicinalväxter till både djur och människor. Ett exempel är hjärtstilla som är insamlad från torpet Solvik på Ängsö.

Kålgården

Kålgård är ett gammalt ord för inhägnat köksland och har funnits både i städer och på landsbygden. I kålgården odlades främst kål (vitkål, kålrot och grönkål) men också bondbönor, ärtor och andra grönsaker. I kålgården på museet finns köksväxter som kan ha odlats på bondgårdar i Västmanland runt 1850. Här finns perenna grönsaker såsom piplök och pepparrot men också ettåriga växter som kålrot, bondtobak och ärter. Här växer schalottenlök 'Margit Olivia' som är en form av potatislök och som ingår i museets levande samling. Potatislöken var vanlig innan den gula löken kom som sättlök.

Fruktodling i trädgården

Trädgården är historiskt sett en inhägnad yta med fruktbärande träd. Äppelodlingen vid bondgården borde vara inhägnad som skydd mot lösgående djur. På museet odlas äppelsorter som räknas till de västmanländska, som 'Fullerö', 'Fagerö' och 'Råby Rubin'. 'Fagerö' har blivit utsett till Västmanlands landskapsäpple. I Fageröträdet finns mistel, Västmanlands landskapsblomma.

Humle till ölbryggning

Humle var en viktig ingrediens i ölet. Humle gav beska men hade också en konserverande verkan. Detta var väldigt viktigt då man inte behövde brygga lika ofta. Att brygga öl var liksom brännvinstillverkning kvinnornas syssla. Enligt lag var man sedan 1400-talet tvungen att odla humle vid varje gård. Lagen togs bort 1860. I dagsläget finns ingen humlegård vid bondgården.