Bergsmansgårdens odlingar

Byggnad på bergsmansgården

Byggnaderna på bergsmansgården kommer från Grimsö och Bråfors bergsmansbyar och på museet skildras livet på gården i slutet på 1600-talet. På en mindre bergsmansgård fanns förutom gruvbrytning och hyttdrift också jordbruk med boskapsskötsel och skogsbruk. Med all säkerhet fanns det en humlegård och kanske också en kålgård.

På museet visas odlingen av användbara fleråriga växter för sextonhundratalets egenvård. Utanför dörren växer bland annat libbsticka, mästerrot, dårört och nässlor. Vid gården växer ”bondkörsbär” insamlad från ett torp på Ängsö.

En nyplanterad rishumlegård

Rishumlegård med humle från Bråfors

Bakom huset finns en humlegård av typen rishumlegård. Andra sätt att odla humle på var i en kup- eller sänghumlegård. Boken "Trädgårdsbok för allmogen" skriven av Olof Eneroth 1858 har varit en viktig källa vid anläggandet av humlegården.

Humle var en viktig ingrediens i ölet. Humle gav beska men hade också en konserverande verkan. Detta var väldigt viktigt då man inte behövde brygga lika ofta. Att brygga öl var liksom brännvinstillverkning kvinnornas syssla. Enligt lag var man sedan 1400-talet tvungen att odla humle vid varje gård. Lagen togs bort 1860.

I humlegården växer humle som är insamlad från Bråfors bergsmansby. På 1698 års karta från Stora och Lilla Bråfors står det att gårdarna hade rishumlegårdar med totalt 350 stänger.

Historiska källor berättar att humleodlingen från medeltiden och framåt var koncentrerad till skogs- och mellanbygder medan spannmålsbygder hade få humlegårdar. Rishumlegården tycks ha varit den vanligaste formen hos bönderna. Humlen planterades på rader och stöttades med en stör. Mellan plantorna lades ris av helst tall och al. Riset gödslade odlingen och kvävde ogräset. Stallgödsel var en dyrbar vara och den användes helst på åkrarna. Humlen fick hålla till godo med ris och även träspån som blev kvar efter vedhuggningen.