Kolonistens 1950-talsträdgård

Kolonistugan med sin trädgård visar hur det kunde se ut i en koloniträdgård under 1950-talet. Stugan låg tidigare på Åsgatan i Västerås.

Redan i slutet av 1800-talet fanns koloniområden i Sverige. Syftet med koloniområdena var att stadens arbetarfamiljer skulle komma iväg från staden, få en hälsosam vistelse i det gröna, ett ökat socialt liv samt möjlighet att dryga ut sitt hushåll med egenodlade grönsaker, frukt och bär. Arbetet och livet på kolonin var också bildande, det ansågs höja kolonisternas moral och förfinade deras personligheter. Kolonin gynnade därför både kropp och själ. I Västerås anlades det första koloniområdet 1909 och 1918 bildades Västerås koloniträdgårdsförening.

En trädgård för både nytta och nöje

Kolonistugans inredning och dess odlingar visar en kolonistugemiljö från 1950-talet. På framsidan finns en liten prydnadsträdgård med en grusgång kantad av rabatter. I trädgården finns växter som museet samlat in främst från tomten på Åsgatan där stugan stod, såsom syren, pioner, rabarber, vildvin och bärbuskar.

På baksidan finns nyttoträdgården med kökslanden. Där odlas sorter av grönsaker och sommarblommor som rekommenderades i trädgårdslitteratur och priskuranter (prislistor) från 1950-talet. Mångfalden av sorter som fanns att välja på i slutet på 1800-talet hade minskat, många lokala sorter hade försvunnit.

Gräsmattan var viktig på 1950-talet. Avkoppling och vila blev allt viktigare och odlingen av köksväxter minskade. Vid sidan av stugan finns också en lummig, avkopplande plats med höga träd och lundväxter.

Handelsgödsel och bekämpningsmedel

1950-talet var en tid för oorganiska gödselmedel (handelsgödsel). Skötseln skulle vara enkel. Det sprutades flitigt i trädgårdarna och koloniföreningarna hade speciella ”sprutare” som bekämpade allehanda skadeinsekter med DDT och liknande ämnen. De hade äntligen fått medel som hjälpte, insikten om medlens farlighet kom långt senare.