Sådd och skörd

På åkrarna odlades mestadels spannmål. Det odlingssystem som tidigare användes i Västmanland kallas tvåsäde. Spannmålsodlingen turas om mellan två olika åkrar. Det ena året bär åkern spannmålsskörd och året därpå ligger den i träda (vila). Den besås på hösten eller följande vår för att sedan åter ge skörd.

I Västmanlands slättbygder var det ¾ råg och ¼ korn på spannmålsåkern, på trädesåkern odlades delvis ärtor, rovor och potatis enligt Landshövdingeberättelserna från början av 1800-talet. Djuren fick beta ner ogräset.

Råg, korn och havre

Råg såddes på sensommaren och hösten för att övervintra och ge skörd året därpå. Eftersom de dåligt dränerade åkrarna torkade upp sent på våren, var det endast en kort period bonden hade möjlighet att så på våren med gott resultat. Fördelen med höstsådda grödor, som råg, är att de redan har ett rotsystem tidigt på våren som kan hinna följa med vattnet ner även när det är torrt upptill. Korn och havre såddes på våren. Havre såddes på sämre åkrar eller i ängen.

Skörden

Skörden skedde när spannmålen gulnat, i augusti-september. Lien var det redskap som användes för att skära av nere vid marken. De långa halmstråna användes för att binda kärvar eller nekar som knippena kallades. Kärvarna torkade ute i skylar eller andra travar en tid tills de bärgades in under tak inför tröskningen.